vaknade upp hemma hos plutten, Sonjabäst ringde och gav mig de perfekta uppvaknandet, - trodde att du aldrig skulle vakna, mötas säg tid.. jaa men grattis efter att man lagt på så somnar man om i pluttens underbara säng, fortfarande mätt och god efter gårdagsens middag ! puuuh... jag kommer sluta som ett berg av fett ^^ haha

Skolan tillsammans med sonjis :) helt underbart att kunna smällta omkring och känna mig hel på ett sätt... underbart och förbannat magiskt..

Blev att sticka hem och försöka samla mina tankar kring tordag.. och försöka att verkligen minnas allt..

Om jag bara kunde berätta för er, hur allt är.. hur jag känner mig.. skulle ni verkligen förstå? eller skulle ni låta allt rulla på? Det vanligaste och mest troliga är att allt skulle flyta på som aldrig förr. men sanningen är att jag försöker mitt bästa, de bästa att verkligen försöka komma över allt.. men efter torsdagen kommer jag att behöva bearbeta mer och mer saker.. ta itu med allt och börja om från 0.. men visst att jag gjort och klarat av det en gång tidigare och blivit starkare, men allt ändras på en milimeters sekund.. Jag får helt enkelt se hur jag mår..

I morgon min sista dag innan helvetet rent ut sagt.. blir en springtur igen och in till Plutten och sonja för ännu ett träningspass.. känner att jag behöver detta för att på något sätt kunna bygga upp den mentala biten..

nej blir att facenörda lite till innan jag faller pladaskt ner i min säng och dejatr sönder kudden..

sovgött hörrni..

tjiiiiing

hm äckliga dag ! inte kunnat göra de jag ska, men blev riktigt stolt över mig själv när jag orkade med att prata om OI inför klassen.. och så sitter man här och skriver av sig som aldrig förr.

skit trött också, men får ta de här.. somnar med ögonen öppna och bara tänka på allt.. gå igenom allt i huvudet och försöka komma på hur allt var, hur de gick till.. är det något jag missat.. men ja vet att varje gång jag blundar och tänker på de så får jag upp allt.. men vissa detaljer är fortfaranade suddiga.. men de får jag väl också ta!

Påtal om annat, så vet ja inte hur skolans verklighet ser ut nu förtin.. liten sak,, nej du tack gubben den är jävligt stor.. önskar du kunde komma dit och se hur de gick till.. dela smärtan med alla där.. så ska vi se om den är så jävla liten..,

EN GÅNG I TIDEN VAR DU MIN, MEN NU ÄR DU BARA EN DRÖM!!

4 dagar kvar nu, uch vill verkligen inte detta, hur ska jag ta mig till, hur ska jag göra.. vem håller handen och hjälper mig i detta.,. och hur förklarar man för folk hur man mår ? jaa de är svar jag aldrig kommer få reda på..

saknar carro.. skönt att få hålla om dig och bara gråpta ur, även om de måste ha varit tufft,,.

ååh.. baby i miss you

vet nog inte vad man ska skriva om egentligen, allt känns så tomt ! men ändå så är de så mycket av allt, orsakat av två helt olika anledningar. Blev visst advokaten tillsammans med Åse, gick som de gick.. Inte precis så att jag vart nöjd eller glad, utan mer nedstämd, orkar jag verkligen detta ? ja de är verkligen frågan jag ställer mig, är så orolig och rädd för att bryta ihop, men jag vet också att de är accepterat och en normal sak, men i mina ögon är det ett bevis på ***** ! rent ut sagt.. och hur gör man då, accepterar man läget, eller stänger man av ? ja de är den stora frågan faktiskt.

Veckan blev dock inte som jag tänkt mig heller.. herr k kom i måndags och låg över, kändes skönt att få prata ut med någon man känner så pass mycket att man kan lite fullt ut på personen. ååh..

Jag vet att jag sårat mina vänner och nära när jag inte berättar för dem hur de ligger till, när dem bara får se mig gå omkring utan ett mål ! men detta är tyvärr jag, just nu vet jag inte åt villket håll jag ska åt, eller vart nästa stop plats är ! Hur gör man egentligen ? massa frågor faktiskt, utan några som helst svar..

8 dagar kvar, snart får jag sitta där, och allt spelas upp igen ! orkar man eller får man helt enkelt ge upp allt...

Saknar dig !

Idah Samuelsson <3

vet nog inte vad man ska skriva om egentligen, allt känns så tomt ! men ändå så är de så mycket av allt, orsakat av två helt olika anledningar. Blev visst advokaten tillsammans med Åse, gick som de gick.. Inte precis så att jag vart nöjd eller glad, utan mer nedstämd, orkar jag verkligen detta ? ja de är verkligen frågan jag ställer mig, är så orolig och rädd för att bryta ihop, men jag vet också att de är accepterat och en normal sak, men i mina ögon är det ett bevis på ***** ! rent ut sagt.. och hur gör man då, accepterar man läget, eller stänger man av ? ja de är den stora frågan faktiskt.

Veckan blev dock inte som jag tänkt mig heller.. herr k kom i måndags och låg över, kändes skönt att få prata ut med någon man känner så pass mycket att man kan lite fullt ut på personen. ååh..

Jag vet att jag sårat mina vänner och nära när jag inte berättar för dem hur de ligger till, när dem bara får se mig gå omkring utan ett mål ! men detta är tyvärr jag, just nu vet jag inte åt villket håll jag ska åt, eller vart nästa stop plats är ! Hur gör man egentligen ? massa frågor faktiskt, utan några som helst svar..

8 dagar kvar, snart får jag sitta där, och allt spelas upp igen ! orkar man eller får man helt enkelt ge upp allt...

Saknar dig !

Idah Samuelsson <3