‎43 dagar har gått utan dig, jag saknar dig oerhört mycket. istället för att få ha dig sovandes på min arm som vanligt så är du den starkaste stjärnan på himlen som gör mig övertygad om att du finns med mig.. Cirry, jag glömmer dig aldrig ♥

Syster skrev de på sin facebook. och jag kan inget annat än att hålla med, att tänka på henne är som att sakna en evighet av lycka, helt omöjlig att ta på..

ska se om vi i familjen kan åka upp till minneslunden och prata om dig gumman, kanske även få vissa svar. Sitter med tårarna bakom ögonen som väntar på att få komma ut.. men jag har gråtit för mycket, och ingenting hjälper mig om jag gråter som ett bran och skriker, du kommer ju aldrig att komma tillbaka till mig ändå. Sorgen är stor att bära cirran.

Hoppas att du aldrig glömmer oss, för vi kommer aldrig att glömma dig..

jag minns som om de var igår, när jag fick ta ett sista farväl. Pappa och mamma ropade på dig, och dugick till doom, och verkade vara så glad.. de öppnade dörren, de sista jag såg av hela dig var din viftande svans.. och ett dovt morrande/ylande av lycka.. men när jag hörde att bilden startade och när mamma o pappa åkte iväg, så fattade jag att detta är sant.. att vi aldrig kommer få tillbaka den starkaste och ljusa stjärnan som lyser på våran himmel.

Cirran du är verkligen den bästa hunden man kunde ha fått...

Det var lika så under julafton, den var sig inte lik utan dig.. Grät som ett djur, och försökte förklara varför jag grät.. sorgen och smärtan och den där förbannade SAKNADEN är så djup.. att den verkligen värker inom mig...

Idah Samuelsson